KLYS möter: Olof Lavesson!

Olof Lavesson (m) är riksdagsledamot från Malmö stad och har en bakgrund i kulturpolitiken, såväl på kommunal- som riksdagsnivå. Han var ledamot i kulturutskottet under perioden 2006-2010 och i näringsutskottet 2010-2014. 2015 utsågs han till ordförande för kulturutskottet.

Vad är aktuellt för dig och ditt parti just nu?

Just nu håller vi på att formera oss med ett nytt gäng och en ny moderat ledning. De senaste åren har inneburit stora förändringar för Sverige. Vi ser nya konflikter och nya motsättningar, men jag tycker också att det finns en spirande framtidstro.

Det oroande är att detta inte gäller alla, fortfarande är det många som står utanför såväl arbetsmarknad som samhällsgemenskap. Detta är politikens stora framtidsutmaning och det är den vi formar Moderaternas politik för. Här spelar konstens och kulturens förutsättningar en avgörande roll.

Vilken är den viktigaste kulturpolitiska frågan för dig inför valet 2018?

Den viktigaste uppgiften blir att återupprätta kulturpolitikens värde och innehåll. Konsten och kulturen utgör ett fundament i vår demokrati och vårt öppna samhälle. Det är den som ifrågasätter, skildrar och utforskar vilka vi är som människor. Den testar gränser, spräcker tabun och garanterar därigenom våra grundläggande friheter.

Sedan måste kulturen ses i en helhet med andra politikområden. Gör man det tuffare att anställa, svårare och dyrare att driva småföretag, eller minskar hushållens konsumtionsutrymme, då är det konsten och kulturen som drabbas. Det är konstnärer som sitter med byråkrati, administration, skatter, momssatser, avgifter och bidragsansökningar där man ska uppnå än det ena, än det andra. Och det är familjer som får välja bort olika former av upplevelser när ekonomin inte räcker till.

Den viktigaste reformen blir därför att skapa ett samhälle där fler känner att de vill verka och kan utvecklas som konstnärer. Där fler skapar kultur, där mer kultur kan tillgängliggöras och där fler kan komma i kontakt med kulturen.

Vad anser du främst behöver utvecklas inom kultursamverkansmodellen?

Jag tycker att rollerna i kultursamverkansmodellen behöver klargöras, liksom vilket ansvar som åvilar de olika parterna. De resurser som den nationella nivån går in med ska gå till att uppfylla de statliga kulturpolitiska målen. Samtidigt är det den regionala nivån som ska avgöra hur detta uppnås bäst.

En kritik jag ofta möter är att det har blivit många nivåer och alltför många filter mellan de som är kulturutövare och de beslutsfattande nivåerna. Kulturinstitutioner och fristående kulturutövare känner att de saknar kontakt med de som fattar besluten. Det tycker jag är ett problem som vi behöver fundera över.

Vad fick dig att börja arbeta med kulturfrågor?

Jag har jobbat med kulturpolitik sedan jag blev politiskt aktiv för snart 25 år sedan. På den kommunala såväl som den nationella nivån, men också i olika styrelser som exempelvis Malmöoperan, Operahögskolan och Dansens Hus.

För mig har det varit en självklarhet att söka mig till kulturen. Det är ju genom konsten och kulturen jag lär känna mig själv, liksom den jag möter. Mycket kan man läsa i tabeller och faktablad, men det är konsten och kulturen som lär oss vad det innebär att vara människa. Därför är min nuvarande roll som ordförande i kulturutskottet och kulturpolitisk talesperson för Moderaterna ett drömuppdrag!

Foto: Fredrik Wennerlund