KLYS möter: Ola Öhlin – konstnär och initiativtagare till integrationsprojektet Konsten att delta

KLYS möter: Ola Öhlin – konstnär och initiativtagare till integrationsprojektet Konsten att delta
29 mars, 2021 Evelina Freiman

KLYS möter: Ola Öhlin – konstnär och initiativtagare till Konsten att delta

Ola Öhlin är konstnär och initiativtagare till integrationsprojektet Konsten att delta, som startade 2005. Sedan 2017 är KLYS projektägare av Konsten att delta och KLYS medlemsförbund Svenska Tecknare är utförare sedan 2020. Projektet finansieras sedan förra året med hjälp av medel från Kulturrådet (innan dess med stöd av Svenska Postkodstiftelsen). Vi bad om en intervju med Ola för att få veta mer om hans konstnärskap, vad han inspireras och drivs av, och om hans tankar och planer för Konsten att delta.

 

Hej Ola och tack för att du gör den här intervjun! Vem är konstnären Ola Öhlin och hur startade ditt konstnärskap?

Jag är född och uppvuxen i Hälleforsnäs. Ett litet brukssamhälle i hjärtat av Sörmland. Jag började spela i ett band under högstadiet. I tjugoårsåldern flyttade jag till Eskilstuna.  Väl där började jag umgås med andra musikintresserade. Många hade studerat på Folkhögskolans Estetiska linjen i Eskilstuna. Jag började få ett intresse för skapande och sökte in till Folkhögskolan. Jag fastnade ganska omgående i målarsalen och mörkrummet. Efter ett år där sa en lärare att ”vi kan inte lära dig mer här, du ska söka till Gerlesborgsskolan”. Efter lite tvekande skickade jag en ansökan och kom in. Jag sålde det mesta jag ägde och packade en hyrbil med saker och flyttade till västkusten.

Efter utbildningen fick jag uppdrag som scenograf för första uppsättningen på Kolhusteatern i Hälleforsnäs.

Jag har kompletarat min utbildning med en master i Konstnärliggestaltning från fakulteten för Konst och Forskning på Linköpings Universitet.

Vad inspirerar dig i ditt skapande?

I mitt skapande, som mestadels är måleri med lite korta utflykter till andra områden, vill jag beröra betraktaren. Mina bilder är både yttre och inre landskap, en förmedlan av känslor. Jag vill att mina målningar ska kännas. Jag inspireras av naturen, färgmöten, skiftningar och stämningar. Bland konstnärer inspireras jag t.ex. av Liljefors, Rothko och Olafur Eliasson.

2005 startade du integrationsprojektet Konsten att delta, som du också är projektledare för, hur uppkom idén till projektet?

2005 var sista året Enirokatalogen fanns i pappersformat. Dessa blev liggande runt om på olika postterminaler eftersom ingen längre ville ha dem. Bernt Westlund, en kollega som även arbetade på post-åkeriet, och jag blev tillfrågade om vi inte kunde göra eldskulpturer av katalogerna. Av Eniro kunde vi få 25 lastpallar. Men telefonkataloger är för täta och brinner inte. Vi tänkte att man kan använda dem som byggblock och eftersom nästan hela befolkningen finns med är de en symbol för ”folkhemmet”. Kunde vi bjuda in nysvenska konstnärer att bygga en ny symbol för Sverige? Vi sökte medel och fick pengar för en förstudie från Mångkulturåret. Vi stötte ganska omgående på problem, nysvenska konstnärer stod inte att finna. När vi skulle söka medel till fortsättning av projektet så sa man från kulturhåll att det var ett integrationsprojekt och från integrationshåll att det var ett kulturprojekt. 2007 tog jag med mig kataloger och projektidé som mitt masterprojekt, nu med mål att bygga en konsthall utanför museet i Norrköping. Här fann jag deltagare men fick samma resultat vad gäller finansieringen. Jag hade telefonkatalogerna på ett lager i Norrköping i och med den finansiella krisen 2008 stängdes detta lager och jag fick skänka katalogerna till återvinning. Av detta lärde jag mig att det finns strukturella hinder för en integrerad kulturscen i Sverige. Jag ändrade min master till arbeta att fokusera på detta område och dilemma, så var Konsten att delta fött.

Behövs det en integrerad konstscen i Sverige?

Ja, vi har en blandad befolkning och kulturscenerna bör rimligtvis återspegla detta. Den svenska kulturscenen är ganska begränsad och behöver blandas upp med nya historier och synsätt. Integration är inte enkelriktad, den ger inte bara ingångar till den svenska kulturscenen utan även till internationella kontakter, vilket kan öppna arbetsmarknaden för många kulturskapare boende i Sverige.

Vad jobbar du med inom Konsten att delta just nu?

Från att förut bara fokusera på bild och formområdet är nu Konsten att delta öppet för samtliga kulturskapare och journalister. Vi arbetar nu med att nå ut med projektet till vår målgrupp, bland annat genom Arbetsförmedlingen.

Ett stort fokus under våren kommer att vara att locka flera regioner att ansluta sig till nätverket. Vi hade som plan att gemensamt med ICORN göra besök i regionerna, men på grund av pandemin får kontakten nu ske på annat sätt.

Under 2020 har vi legat lite lågt med träffar för deltagarna inom Konsten att delta på grund av rådande pandemi. Vi hoppas så snart som möjligt på att kunna komma i gång med dessa igen. Vissa regioner har under pandemin haft digitala träffar.

Står projektet inför några utmaningar?

En stor utmaning just nu är att locka flera regioner att ansluta sig till nätverket. Innan pandemin varnade man för sämre ekonomi hos regionerna på grund av minskade skatteintäkter. Efter pandemin ser jag därför en utmaning att få regioner att ansluta sig till Konsten att delta på grund av minskade ekonomiska resurser.

Vi har en stor utmaning i att lokalisera utlandsfödda kulturskapare och journalister i Sverige. Vi arbetar med att få hjälp av Arbetsförmedlingen i detta. De har till uppgift att ha etableringssamtal för att kartlägga utbildning och yrkeserfarenhet men olyckligtvis brukar kulturyrken sällan registreras. Nu när projektet utvidgats till att rikta sig till samtliga branscher är det en utmaning att nå ut. Men när vi väl nått ut, troligen om några år, kommer rekryteringen att bli lättare.

Om 10 år, tror du att Konsten att delta fortfarande behövs?

Ja, tyvärr måste jag nog säga även om drömmen är att kulturscenen skulle kunna vara så öppen att Konsten att delta inte skulle behövas som instegsprocess. Konsten att delta behövs nog i någon form även i framtiden. Det kommer alltid att finnas migration, av fri vilja, tvång eller nöd. I många lägen är det kulturskaparna som är mest utsatta i konflikter och därför flyr först. I ett idealscenario skulle Konsten att delta om tio år vara ett självgående centrum i regionernas ordinarie verksamhet, där Konsten att delta är en arena för att träffas, knyta kontakter, få information och utbyta erfarenheter.

 

Är du mer nyfiken på Konsten att delta eller vill ansöka som deltagare till projektet? Läs mer här

 

Foto: Ola Öhlin