Under KLYS 60-årsjubileum kommer vi att uppmärksamma våra 14 medlemsförbund genom en intervjuserie här på KLYS hemsida. Vi kommer att presentera två medlemmar i månaden under året. Tanken är att lyfta fram två olika konstområden och bl.a. ta reda på hur de samarbetar konstnärligt och/eller kulturpolitiskt.
Denna månad har turen kommit till Teaterförbundet för scen och film och Svenska Tecknare. I intervjun nedan möter vi Simon Norrthon, ordförande i Teaterförbundet för scen och film. Simon är skådespelare och regissör och Teaterförbundets ordförande sedan 2018.
Kan du berätta lite om din bakgrund, om hur du blev intresserad av teatern och vad som fick dig att bli aktiv i Teaterförbundet?
Som skådespelare har jag alltid varit intresserad av helheten. Det har ofta kliat i fingrarna att få vara med och ta det där besluten som sätter formen eller styr riktningen. Som ensemblemedlem vet jag att helheten blir bättre om alla får förutsättningar att bidra. Jag tror verkligen på ett vitalt kollektiv där det gemensamma bästa bygger på jämlikhet. Sen går jag igång på orättvisa och använder gärna mitt inflytande till att lyfta den som sitter i kläm. Det fackliga engagemanget erbjöd en möjlighet att kombinera mitt konstnärskap med ett samhälleligt engagemang där jag får arbeta politiskt för att skapa bättre förutsättningar för scen och film.
Vad är aktuellt för dig just nu i rollen som ordförande i Teaterförbundet?
Just nu pågår stora utmaningar för samhällskontraktet i och med att den politiska kartan ritas om. Yttrandefrihet, konstnärlig frihet och armlängds avstånd diskuteras på ett sätt som kräver både mobilisering och eftertanke. Vi kan inte ta kulturens roll i ett öppet samhälle för given, det kommer vara en fråga för vår generation att både formulera och kämpa för. Vi vet att den diskussionen ofta leder till minskade anslag till kultur och fria media istället för ökade investeringar, det behöver inte vara så, men vi har för få starka formulerade kulturpolitiker som kan stå upp för kulturen.
Det pågår också stora förändringar av arbetsmarknadens förutsättningar genom nedmonteringen av arbetsförmedlingen och väntade försämringar av LAS. Det här är förstås allvarligt för redan utsatta yrkesgrupper med svaga anställningsförhållanden. Den ökade rörligheten vi ser hos många yrkesgrupper behöver en utbyggnad av trygghetssystem och socialförsäkringar som kompensation istället för den nedmontering vi ser idag.
Under de senaste åren har det varit turbulent inom teatervärlden, bl.a. i och med #MeToo och med anledning av ifrågasatta ledarskapsmetoder. Hur har det påverkat Teaterförbundets arbete?
Det har varit minst lika turbulent inom film- dans- och operavärlden. Tack vare #MeToo har frågan om arbetsmiljö, sexuella trakasserier och kränkande särbehandling blivit en prioriterad fråga för arbetsgivarna. Vi har ett starkt partsgemensamt arbete inom både scen och film som jag tror kommer vara prioriterat flera år framöver. Våra medlemmar arbetar ofta i korta arbetsgemenskaper med osäkra anställningar och låga löner där risken för att bli utsatt av olika former av maktmissbruk är stor. Vi ser att #MeToo bidragit till ett bättre samtalsklimat där det går att adressera missförhållanden tidigt och att förståelsen från arbetsgivare har ökat. Det kommer ta tid att ändra våra värderingar, men vi ser ingen väg tillbaka.
Genom tiderna har många svenska skådespelare skapat sig karriärer internationellt, både i våra nordiska grannländer, i Europa och i övriga världen. Hur ser samarbetet med Teaterförbundets internationella systerorganisationer ut? Vilka frågor har ni lättast respektive svårast att samarbeta i?
Teaterförbundet för scen och film har alltid varit aktiva internationellt, inte minst genom internationella artistfederationen FIA där Tomas Bolme också var ordförande. Det internationella arbetet är centralt i det fackliga arbetet både utifrån solidaritet med de som har sämre förutsättningar än vi och för att lära av andras erfarenheter. Ju mer våra motparter eller problem rör sig över gränserna, desto mer måste vi göra detsamma. Vi har ett starkt samarbete inom FIA och FERA (Europas Filmregissörer) för implementeringen av DSM-direktivet, men vi ser också att vi har väldigt olika förutsättningar inom Europa. Vissa länder har starka fackförbund där konstnärerna har rättigheter till sina verk, i andra länder är organiseringen låg och rättigheterna därefter. Det svåra är att vi inte kan förhandla åt varandra, avtalen är lokala och alla måste göra sitt eget arbete. I Norden är vi dessutom vana att parterna gör upp istället för att gå via lagstiftning vilket varit väldigt framgångsrikt för oss, men det är en unik modell i ett internationellt perspektiv. Det nordiska samarbetet är väldigt generöst och nära med likartade problem och utmaningar.
Teaterförbundet var en av de organisationer som var med och grundade KLYS 1959 och har allt sedan dess varit engagerad i KLYS utveckling och de frågor som KLYS driver för sina medlemmar. Vilka frågor som KLYS driver betyder mest för Teaterförbundet och vilka frågor ser ni som extra viktiga framöver?
För oss är KLYS en självklar plattform när vi ska tala som ett kollektiv av kulturskapare. Implementeringen av DSM-direktivet ser vi som en central fråga där KLYS kan driva och samordna ett politiskt arbete som berör oss alla. Det är även genom KLYS vi möter varandra och lär av varandra. De relationerna vi skapar genom KLYS betyder mycket för förbundens solidaritet i vardagen. Alla medlemsorganisationer behöver mobilisera kring frågan om yttrandefrihet och den konstnärliga frihet som är en förutsättning för ett vitalt kulturliv i hela landet, men det är genom KLYS som vi kan samordna och bli starka.
Avslutningsvis: denna månad intervjuas också Josefin Engström, ordförande i Föreningen Svenska Tecknare. Har det förekommit samarbeten mellan era respektive förbund under åren? Hur skulle ett sådant samarbete kunna se ut i framtiden tror du? Finns det några gemensamma beröringspunkter?
Vi har inte samarbetat än, men vi har mycket gemensamt i frågorna upp upphovsrätt och yttrandefrihet. Det är frågor som kommer växa i aktualitet framöver. Jag tror att alla vi som ser hur en stark upphovsrätt och det fria ordet förutsätter varandra, behöver kroka arm för att möta allt starkare intressen som vill något annat.
Tack Simon för att du svarade på våra frågor. Vi på KLYS ser fram emot ett fortsatt bra samarbete med Teaterförbundet under 2020!
Foto: Sören Vilks