KLYS presenterar varje år en så kallad tendensrapport över de regionala kulturplaner som varit på remiss under året. Rapporten är en översiktlig sammanställning och analys som utgår både från KLYS remissyttranden över kulturplanerna och de färdigremitterade, politiskt beslutade slutversionerna av planerna. Utgångspunkten för analysen är kultur- och konstnärspolitiska kärnfrågor. Det handlar exempelvis om yrkesverksamma kulturskapares villkor, avtal och ersättningsnivåer, det regionala samrådsarbetet med professionella kulturskapare och förutsättningarna för regionernas kulturella infrastruktur. I rapporten för 2024 kan vi se följande tendenser.
Kortare och mer strategiska kulturplaner
De regionala fleråriga kulturplanerna är nu generellt kortare och mer strategiskt inriktade än förr. Regionala särdrag och konkretion minskar i planerna. Tonen är mer visionär och formuleringar ibland svepande, men det finns en föredömlig skärpa i flera regioners skrivningar om kulturbegrepp, policys och kulturpolitiska strukturer. Förhållandet mellan kulturplanen och övriga regionala styrdokument beskrivs nu som regel mycket tydligt och överskådligt.
Mer konstnärspolitik i planerna
Det är ett större konstnärspolitiskt fokus i kulturplanerna än för bara några år sedan. Både begreppet ”kulturell infrastruktur” och de professionella kulturskaparna nämns mycket mer än för några år sedan. I flera kulturplaners förord framhålls kulturskaparnas viktiga roll i regionens kulturliv, och då även mer konkret kopplat till den regionala kulturutvecklingen och kulturella och kreativa branscher (KKB), som får väsentligt större textutrymme än förr. Några brister som vi har noterat är att en del planer saknar skrivningar om vikten av efterlevnad av bland annat kollektivavtal och upphovsrätt för kulturskapare.
Det är tydligt att regionerna idag är mer kompetenta i frågor kring konstens egenvärde, konstnärlig frihet och armlängds avståndsprincipen. Det är också fler skrivningar om vikten av yttrandefrihet samt om demokratiaspekter på kultur. I några planer anas en sammanblandning av innebörden av begreppen yttrandefrihet och konstnärlig frihet.
KLYS efterlyser trots allt ännu tydligare beskrivningar av hur principen om armlängds avstånd tillämpas i praktiken i regionerna, både avseende politiker och tjänstepersoner i förhållande till kulturskapandet och konstens innehåll.
Brister i dialogarbetet bakom planerna
Det finns en positiv tendens i att regionerna nu skriver mer transparent om hur de tar fram kulturplanen; om dialogarbetet och uppföljningen. Fortfarande saknar dock drygt hälften av regionerna inom samverkansmodellen formaliserade konstområdesövergripande samråd med professionella kulturskapare. Några regioner har lagt ner den sortens samråd. Det råder en obalans mellan regionerna när det gäller hur dialogarbetet med det professionella kulturlivet går till och följs upp. Möjligen skulle detta behöva ses över nationellt, eftersom det i grunden är en viktig demokratifråga i sig. Brister i dialogprocesserna med det professionella kulturlivet går på tvärs med att armlängds avståndsprincipen nu framhålls som regel i planerna.
KLYS ser en risk för att utvecklingen mot mer strömlinjeformade strategiska kulturplaner kan leda till en minskad insyn i det regionalpolitiska kulturutvecklingsarbetet. När fleråriga kulturplaner inte längre handlar om konkret verksamhetsutveckling är risken att processen med att ta fram årliga planeringsdokument blir intern på tjänstenivå utan någon remittering eller kritisk dialog. För att den demokratiska processen inom samverkansmodellen ska fungera är det viktigt att detta ses över och gärna i samråd med relevanta aktörer i kultursektorn som står utanför det så kallade samverkansrådet inom modellen; bland andra KLYS och Ideell Kulturallians.
Mer om kulturella och kreativa branscher i planerna
Det är tydligt att den statliga strategin för att utveckla kulturella och kreativa branscher (KKB) har fått genomslag regionalt runt om i landet och att regionerna har börjat arbeta konkret med att utveckla sektorn. Rapportens fem undersökta kulturplaner skriver alla utförligt och omfattande om KKB. I flera av planerna lyfts KKB fram som särskild prioritering eller strategiskt utvecklingsområde.
Det finns en tydlig tendens att den regionala kulturpolitiken av idag har ett generellt större fokus på KKB och sektorsövergripande strategier och samarbeten. De regionala kulturförvaltningarna framvisar en ökad kompetens i hur KKB beskrivs kopplat till konstområden och kulturskapare. Dock finns det fortfarande bitvis brister hos vissa regioner i att jämka de konstnärliga perspektiven på kultur med kommersiella aspekter. Det finns fortfarande flera tecken på svårigheter för regioner (och kommuner) kring att navigera rätt mellan näringspolitik och kulturpolitik, som ju i grunden har två väldigt olika syften.
Läs hela tendensrapporten här.
På bilden: Carl Liungman, regionalpolitisk strateg
Foto: Thron Ullberg