Artikeln publicerades i Svenska Dagbladet den 8 oktober 2023.
Kulturområdet är ett skört ekosystem. Drar man undan mattan för en del av det kommer det att få allvarliga och mycket negativa effekter i hela landet, skriver flera debattörer.
Pandemin gjorde att fler fick upp ögonen för de utmaningar som länge funnits för såväl kulturskapare som arrangörer och ideella föreningar inom kulturområdet.
Att finansieringen av både nationella institutioner och lokala scener är bristfällig blev tydligt. Den ”ekonomiska sjukan” har länge legat som en våt filt över verksamheterna och innebär ständigt ökade produktionskostnader i förhållande till urgröpta intäkter på grund av icke-uppräknade anslag.
Pandemin gjorde att fler utanför kulturområdet förstod att förutsättningarna är svåra för professionella kulturskapare vad gäller den frilansande tillvaron kombinerat med korta anställningsuppdrag, där trygghetssystemen genom a-kassa, socialförsäkrings- och pensionssystem inte hängt med i en förändrad arbetsmarknad.
Återstartsutredningen (SOU 2021:77) tog ett helhetsgrepp och kom med förslag på helt nödvändiga offentliga insatser på en rad olika områden. Utredningen lade fram förslag på extra anslag inom kulturområdet som helhet om 3,9 miljarder kronor under en treårsperiod från år 2022 till 2024, därefter skulle en permanent ökning ske. När den nya regeringen tillträdde år 2022 drog man dock i handbromsen och slängde förslagen i papperskorgen med förevändningen att kulturområdet skulle vara återställt.
Vi hade hoppats att så var fallet men dessvärre stämmer det inte med verkligheten. Ökad inflation, ökade priser, ökade räntor mot ett från början dåligt ekonomiskt utgångsläge slår mot en kulturbransch som långsamt är på väg att resa sig efter en treårig total nedstängning. Kulturområdet är inte återställt, tvärtom är det alltjämt illa sargat.
När vi tar del av regeringens budgetproposition för 2024 blir vi allvarligt oroade. De stora upprustningsbehoven som finns för de statliga scenkonstinstitutionerna och museerna är inte omhändertagna, anslagen till det fria kulturlivet och statens medfinansiering i kultursamverkansmodellen är nedräknade vad gäller nettoeffekt och studieförbundens anslag sänks brutalt med en halv miljard kronor.
Det regeringen måste förstå är att kulturområdet är ett ekosystem. Och det är ett skört sådant.
Om man gör kraftiga nedskärningar på ett område ger det en dominoeffekt till andra delar inom kulturen. Studieförbunden som bedriver en omfattande kulturverksamhet i hela landet samarbetar med såväl scenkonstinstitutioner som muséer, musikfestivaler och arrangörer. Det finns en nära och självklar kontakt och dagligt samarbete mellan de professionella kulturskaparna och det ideella kulturlivet. Sänker man anslagen till studieförbunden med 500 miljoner kronor får det mycket allvarliga och negativa effekter på hela kulturlivet.
Vill regeringen ha ett levande kulturliv i hela Sverige? Vi kan i varje fall säga att förslagen i budgetpropositionen inte ger ett positivt svar på den frågan.
Under senare tid har en kulturpolitisk debatt stegrats. Den har haft sin utgångspunkt i kraftigt försämrade förutsättningar för kulturlivet i Norrköping. Flera röster har gjort gällande att kulturlivet skulle bestå av en elit som inte är beredd att ta ansvar för en försämrad ekonomi. Att kulturområdets företrädare skulle ställa sig med armarna i kors och säga ”spara på alla andra välfärdsområden men inte vårt”.
Vi kan säga att det inte på någon punkt stämmer överens med våra erfarenheter. Besparingar av kulturområdet har gjorts i decennier genom urgröpta anslag och när nedskärningar av välfärden behövts göras på grund av ekonomiska kriser har kulturen alltid varit med och tagit smällarna. Och det är inget konstigt – saknas det skatteunderlag kommer det att slå mot hela välfärdens kärna, det vill säga skola, vård, omsorg och kultur.
Det som dock är märkligt är att regeringens utgångsläge för budgeten 2024 består av ett reformutrymme på 40 miljarder kronor.
Regeringen upprepar gång på gång att ”vi kan inte lova allt åt alla” och säger att det är strama ekonomiska tider. Vi ser också de ekonomiska utmaningarna. Samtidigt ser vi det reformutrymme som faktiskt finns och att budgeten för kulturområdet i praktiken inte räknas upp, att den tvärtom innebär en reell nedskärning. Av studieförbundens anslag tas en tredjedel bort på tre år.
Kulturområdet är som sagt ett skört ekosystem. Det gäller att vårda kulturen. Drar man undan mattan för en del av kulturen kommer det att få allvarliga och mycket negativa effekter på kulturområdet i hela landet. De som drabbas värst är de som behöver kulturen mest.
Sverige står inför stora utmaningar vad gäller sysselsättning, segregation och har drabbats av en mycket allvarlig våldsspiral. Kulturområdet genererar tillväxt på såväl ett materiellt som immateriellt plan och bidrar till att upprätthålla och stärka demokratin och skapar ett socialt hållbart samhälle. Att i det läget genomföra dessa nedskärningar är svårt för oss att förstå.
Det är tid för kultur, inte besparingar.
Calle Nathanson
ordförande Ideell Kulturallians
Ulrica Källén
verksamhetsledare, KLYS
Gunnar Ardelius
generalsekreterare Sveriges Museer