I förra veckan hade jag lyxen att få lyssna på de talare – den ena stjärnan efter den andra – som Svenska Akademien bjudit in till en heldag med titeln ”Thought and Truth Under Pressure”. Den stora tjusiga kristallkronesalen, med otippat hårda bänkar, på Källargränd i Gamla stan var fullsatt.
I pauserna träffade jag ett uppiggande brett spektra av åhörare: filosofer, journalister, författare, musiker, någon statsvetare, myndighetspersoner, organisationsföreträdare, en och annan politiker och ett gäng lyckliga pensionärer.
Timothy Snyder, författare och historieprofessor på Yale University, pratade under rubriken ”What is the meaning of freedom of speech?” om att begreppet ”det fria ordet” kan ge oss fel bild av vad yttrandefrihet egentligen handlar om. Det är inte själva orden som ska skyddas, det är personen som säger dem.
Syftet med yttrandefrihet, menar Snyder, är att skydda rätten att säga sanningen till makten (”to speak truth to power”). Nu används begreppet ibland mer som en allmän rätt att få uttala sina åsikter och – den kan till och med användas i syfte att förstöra demokratin. Snyder föreslår att när någon påtalar rätten till yttrandefrihet ska vi alltid fråga oss följande: ”I vilken position befinner sig personen, vad riskerar personen, och var är sanningen?”
Yttrandefriheten, menar han, är inte en negativ rättighet på så sätt att den säkerställs genom att något tas bort. I det här fallet att makten backar och lämnar dig ifred med ditt yttrande. För att yttrandefrihet ska gälla så behöver makthavare istället aktivt närvara – och lyssna – när någon säger sanningen till dem. Eller som författaren tillika aktivisten Arundhati Roy uttryckte det: ”Along freedom of speech we need fearless listening”.
Det här med negativ och positiv rättighet fastnade i mig. Att makthavare med sin närvaro, inte med sin frånvaro, tryggar yttrandefriheten. Detta är något som i allra högsta grad också kan missförstås. För det handlar ju om att makthavare aktivt behöver säkra och skydda människans frihet att yttra sig – däremot inte alls att bestämma vad någon ska säga.
Det här resonemanget är helt överförbart i diskussionen kring yttrandefrihetens närmaste syster, den konstnärliga friheten. Detta heta begrepp som genomsyrat året som gått och som jag lägger mycket fokus på i arbetet i KLYS, bland annat just nu i förordet till KLYS årsredovisning för 2022.
Stort tack Svenska Akademien för en väldigt viktig dag! Jag rekommenderar varmt att lyssna in alla sex talare på UR Play.
Karin Inde,
Ordförande KLYS
Foto: Thron Ullberg