KLYS kommenterar kultursamverkansutredningen 27 september 2023
Det är positivt att kultursamverkansmodellen nu har utretts på djupet och att ny lag och uppdaterad förordning föreslås. KLYS ser dock risker med förslagen i slutbetänkandet Kultursamhället (SOU 2023:58), dels för ökad ojämlikhet i utbud och konstnärlig kvalitet i olika regioner, dels för ökad obalans i kulturlivets ekosystem, vilket i sig kan försvaga finansieringen av professionell kultur.
Förslagen kommer sannolikt att innebära en genomgripande förändring av modellens funktion och syfte, vilket lär få både bra och dåliga konstnärspolitiska följder på olika nivåer. KLYS efterlyser därför en fördjupande konsekvensanalys av hur kulturskapares villkor i regioner och kommuner påverkas i praktiken och på längre sikt. En sådan stor strukturförändring som nu föreslås måste i högre grad väga in yrkesverksamma kulturskapares intressen för att ett kultursamhälle i ordets rätta bemärkelse ska kunna upprätthållas.
I utredningen föreslås en ny lag om samverkan på kulturområdet mellan stat, regioner och kommuner. KLYS ser positivt på flera delar i lagförslaget; bland annat att det regleras att samråd ska ske med professionella kulturskapare vid framtagande av regionala och kommunala kultursamverkansplaner. Vi menar dock att samverkansmodellens nya inriktning med ett breddat kulturbegrepp och ”mer till fler”-ambitioner ändå riskerar att marginalisera de professionella kulturskaparnas roll och inflytande i landets regioner och kommuner.
Bland det viktigaste i en välfungerande kulturell infrastruktur är goda förutsättningar för ett ständigt inflöde av ny konst och kultur. De som skapar och förmedlar professionell konst och kultur utgör grundläggande delar av kulturlivet i regionerna. KLYS menar att de yrkesverksamma kulturskaparnas perspektiv trots detta inte har beaktats i tillräckligt hög grad i utredningen, som tycks fokusera mer på kulturkonsumtion och mindre på förutsättningarna för konstnärliga produktionsvillkor i regional och kommunal infrastruktur.
– För att samverkan i regionernas och kommunernas kulturliv ska fungera väl behöver det finnas stabila strukturer för professionella kulturskapare inom alla konstområden. Det måste vara tydligt för politiker och förvaltningar vilka olika former av behov och finansiering som olika slags aktörer i kulturlivet har. Utredningen har ett ambitiöst anslag och innehåll, men kulturskaparnas avgörande roll i samhället i stort, liksom i samverkansmodellen i sig, måste fastslås tydligare än vad som görs i nuvarande förslag, säger Carl Liungman, KLYS regionalpolitiska strateg.
KLYS ställer sig även frågande till hur kommunerna i praktiken ska kunna arbeta mer konstnärspolitiskt inom modellen – vilket utredningens förslag pekar mot – utan en generellt och långsiktigt stärkt finansiering av kulturen. Med ambitionen om minskad administration på alla nivåer kan det till exempel finnas risk för kompetensbrist i mindre kommuner, och därmed för instrumentella eller på andra vis snäva prioriteringar av medelsfördelningen till kultur och konst kommunalt och lokalt. Tydliga gränsdragningar mellan professionell kultur och andra delar av kulturlivets ekosystem tror vi är viktiga att vårda. Det oroar därför KLYS att ramarna för de nya så kallade kultursamverkansplanerna som ska tas fram mellan regioner och kommuner är otydliga och därmed kan öppna för mindre ambitiösa planer, där konstnärliga perspektiv kan hamna i skuggan av andra perspektiv och samhällsintressen.
KLYS sätter stort värde på att utredningen vill lagstifta för att värna den konstnärliga friheten hos de aktörer som tar del av medel via kultursamverkan. Men KLYS vill också varna för svårigheter med att föra in ett begrepp som ”konstnärlig frihet” i den nya lagen, då det riskerar att öppna för olika tolkningar. Det är viktigt att lagstiftningsfrågorna granskas noga i det fortsatta beredningsarbetet, innan en proposition presenteras för riksdagen.
– Att genom lag värna konstnärlig frihet på regional och kommunal nivå är vällovligt. Det kommer kunna bidra till att principen om armlängds avstånd tillämpas och dokumenteras i större utsträckning i regioner och kommuner. Begreppet kan dock bli svårt att hantera i den kommunala och regionala vardagen, säger Ulrica Källén, verksamhetsledare KLYS, och tillägger: – Den konstnärliga friheten är framför allt beroende av goda villkor för kulturskapare och konstnärliga verksamheter, och här bör regioner och kommuner ta ett större ansvar.
På bilden: Carl Liungman, regionalpolitisk strateg, och Ulrica Källén, verksamhetsledare, KLYS
Foto: Thron Ullberg