Regeringen har för avsikt att slå samman ett antal myndigheter i landet inom olika politikområden, däribland kulturområdet. Den 26 februari i år redovisade myndigheterna Statens kulturråd och Konstnärsnämnden sitt uppdrag från regeringen om att beskriva hur ett samgående av verksamheterna skulle kunna se ut, samt vilka möjligheter och risker en sådan skulle innebära.
Möjligheten för kulturskapare inom olika fält att verka yrkesmässigt avgörs av många faktorer, där välriktade offentliga stödformer tillhör de allra viktigaste. En stabil infrastruktur av uppdragsgivare, förmedlare och mottagare är grundläggande, och där spelar Kulturrådets värdefulla arbete och insatser stor roll.
Analys av och stöd till själva kärnan i det konstnärliga och kreativa arbetet – experimenterandet, utforskandet och utvecklandet av det egna skapandet – har dock främst legat på en annan myndighets bord, nämligen Konstnärsnämndens. Att fritt kunna pröva tankar och koncept innan de når den fas där de kan omsättas i konkreta projekt är fundamentalt för all konstnärlig och kreativ verksamhet. Utan den friheten blir det helt enkelt ingen konst eller kultur.
Kulturrådet och Konstnärsnämnden har därmed olika uppdrag, båda av yttersta vikt för yrkesverksamma kulturskapare. Som myndigheterna själva konstaterar i sin redovisning till regeringen, kompletterar snarare än överlappar uppdragen varandra. Varken Kulturrådets eller Konstnärsnämndens nuvarande verksamhet kan vid en sammanslagning inskränkas utan att det får negativa konsekvenser för hela det kulturella livet i Sverige.
KLYS framförde redan i höstas i ett öppet brev till kulturministern att en sammanslagning av dessa två kulturmyndigheter innebär stora risker för såväl den konstnärliga friheten och kvaliteten som den kulturella mångfalden i landets kulturliv. Vilket i sin tur kan leda till att de nationella kulturpolitiska målen blir svårare för berörda myndigheter att leva upp till.
Frågan är då varför en sådan sammanslagning skulle ske, hur den ska gå till, och vilka eventuella vinster som kan göras?
De ekonomiska vinsterna av en sammanslagning bedöms enligt de båda myndigheterna inte vara betydande. Konstnärsnämndens administrativa personal kan inhysas i Kulturrådets nuvarande lokaler, men det finns ingen plats för de viktiga verksamheterna IASPIS och Dansstudion. Kostnaderna för att bibehålla dessa måste räknas in i kalkylen. Eventuella besparingar på hyror och viss overhead måste dessutom ställas mot de kostnader en omfattande omorganisering ohjälpligen medför. Det verkar kort sagt osäkert om en sammanslagning ens skulle spara några pengar.
Kulturrådet bedömer att en sammanslagning på lång sikt kan ge en starkare kulturmyndighet med större attraktivitet vid nyrekryteringar, fler möjligheter till intern mobilitet och därmed högre kompetens. Men i ett kortare perspektiv är risken stor att en sammanslagning leder till förlust av befintlig kompetens. Den personal som nu specifikt tillvaratar de enskilda konstnärernas behov kan se sitt relativa värde minska i en större myndighet. Själva omorganiseringen riskerar också att leda till en – åtminstone tillfälligt – försämrad arbetssituation för alla, varvid kompetens även inom Kulturrådet kan gå förlorad.
Värt notera är att Konstnärsnämnden – till skillnad från Kulturrådet – inte ser några stora fördelar med en sammanslagning, varken på lång eller kort sikt. KLYS delar den slutsatsen.
KLYS saknar i redovisningen en mer djupgående analys av hur ett eventuellt samgående av myndigheterna kommer att påverka villkoren för landets yrkesverksamma kulturskapare, det vill säga de som utgör målgruppen för Konstnärsnämndens verksamhet. Vi förutsätter därför att regeringen nu remitterar rapporten till företrädare för berörda kulturskapargrupper för att de som påverkas ska få beskriva potentiella effekter av sammanslagningen utifrån sin verklighet.
Regeringens förslag till sammanslagning av Kulturrådet och Konstnärsnämnden kommer vid en sällsynt olycklig tidpunkt. Stora delar av kulturlivet befinner sig redan i ett svårt läge, med en försvagad arbetsmarknad, minskande intäkter och ökande kostnader.
Båda myndigheterna konstaterar att en sammanslagning under en övergångsperiod sannolikt skulle ta resurser från kärnverksamheten. KLYS vill påminna om att denna övergångsperiod riskerar att sammanfalla med en tid då kulturlivet desperat behöver att denna kärnverksamhet fungerar.
En storm är ett dåligt tillfälle att bygga om båten man seglar i.
På bilden: Mårten Sandén, ordförande KLYS
Foto: Thron Ullberg